Markurells Wadköping
Vi läser mycket i Svenska B, vilket är skoj faktiskt. Detta är tredje boken som jag läst i år.
Att läsa den här boken var dock inte skoj. Inte skoj alls.
Vad som jag däremot får för referenser till den är inte vidare positivt då boken inte är bra. Eller jo, om man gillar att läsa sida efter sida med bara beskrivningar av hur personer ser ut, då är det en bra bok. Även om man gillar att de flesta karaktärerna tillkallas vid samma namn.
Sedan är den skriven på gammelsvenska också, vilket inte gör saken bättre precis då man lätt tappar bort sig och börjar undra vad fasiken var det jag läste?
För mig var det även litet klurigt att lista ut om man var i dåtid eller nutid då den hoppar väldigt friskt mellan de två tiderna samt karaktärerna. Att börja läsa om hur en lektor vaknar upp vid sitt bord för att sedan hoppa tillbaka i tiden och ge en stor redovisning för Markurells familj är slöseri med tid i min mening. En kort introduktion, sedan ska boken börja.
Jag vet inte hur många av boken ca 230sidor som ägnas åt introduktion. Tror det var uppåt 100.
Läs inte den här boken om ni inte vill testa erat tålamod eller gillar den här typen av böcker. Den är bra skriven, över hur en person försöker att styra ett helt samhälle och nästan lyckas, blanda med litet snedsteg från hans fru sida och massa andra saker så blir boken lagom intressant, men på grund av alla detaljer som ögon, hår och annat så nej tack. Jag läser hellre någonting annat.
Hittade inte ens en bild till hur boken ser ut enligt den bok vi hade. Sedan verkar den ha filmatiserats också, vilket väcker en intressant fråga om hur filmen är i jämförelse med boken då Bergman som skrivit boken använder en filmintroduktion… vilket förklarar den långa introduktionen.
Undra vad det finns mer för saker i filmen som kan förklara hur pass tråkig boken är…
Tags: tankar om böcker
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.